Då var det dags för första hemmamatchen i min regi och om inte annat hade vi i alla fall tur med vädret. Denna referens är till föräldrarna i gruppen som mycket väl känner igen tesen. För tjejerna blir det till att fråga dessa vad detta innebär. Dock får jag vara ärlig, vi gör det ganska bra efter förutsättningarna och i takt med att solen börjar lysa igenom det gråa täcket höjer vi oss i takt.
Det var ett lag präglat av lite återbud vilket skapat lite kaos i min planering men det löser vi. Det roliga med kaos som detta är att tjejerna på planen verkade helt obrydda och jag får se spelare på lite annorlunda positioner i perioder. Vi har testat lite nya saker som vi under ett par veckor jobbat med och visst syns det att det inte klickar helt men det syns också att det snabbt går framåt.
För visst har vi några problem i första perioden men efterhand tar det sig och i i slutet av matchen står jag och Tomas mest och garvar när det vi tränat på faller ut gång på gång. Visst kan man önska att några av bollarna som träffar virket i slutet skulle gått in men jag säger som en känd skidåkare. ”Desto mer jag tränar desto mer tur verkar jag ha”.
Därför kommer vi nu i träning att lämna försvarsspelet därhän även om fokus på match kommer att ligga där ett tag till. Vi går nu in i en period där vi tränar så att de där bollarna går in istället.
Sist men inte minst adderar jag att det enda vi som tränare kan kräva är att vi inklusive jag gör vårt bästa på varje träning och match och i söndags kan jag verkligen inte klaga på inställningen!
/Jan
