Då kom den där tiden som man älskar. 

Matcherna spelas i minusgrader. Bollen är hård som en tegelsten. Foten är stel som en stekspade av järn. Träningarna genomförs som det är tradition i Skåne vid denna tiden i ett vad som känns som ett evigt regn som piskar ansiktet rött, narigt och en svag smärta sprider sig över pannan.

Ovanpå detta skall man sedan tvingas att antingen nicka den eller som målvakt stoppa ett stenskott med ett par oisolerade handskar. Allt detta kan alltså summeras i att en ny säsong börjat. Jag drar igång min 25 säsong som tränare och allt känns hemtamt och min fundering är om det är egentligen är bra. 

Så på med ställen! Vi börjar sakta växla över till spel på 11-manna, vi tar ett föräldramöte, lite träningsmatcher, lite DM och lite annat sedan innan man vet ordet av så är det sommar och semester.