Så kan jag väl snabbt summera helgen som varit. 

Kaffet fixade föräldrarna, grabbarna spelade lite Futsal och vi får väl se om Skåneboll kan hitta pokalen i sitt förråd ute i Husie.

Det började dock magiskt rörigt innan vi hamnade överst. Det var lag som som både ville och inte ville vara med. Det var ett lag som över huvud taget inte dök upp. Det var ombokningar av tider, hallar att spela i och lite till hela veckan fram till fredag kväll.

När vi äntligen sedan var redo på lördagen efter ett enormt jobb av föräldrarna så blir första matchen naturligtvis inställd då motståndaren inte dök upp. Det var till att titta på första matchen, ladda om och köra på under de matcher som skulle bli av.

‘

Det var nog inte alltid så himla vackert för ögat men attans vad spännande det var och det där med futsal har något. Man är så nära och det kan skifta så otroligt fort i matcherna att både spelare, tränare och åskådare kan känna det på ett helt annat sätt än vid vanlig fotboll. 

Man kan nu i efterhand känna att små saker avgjorde till vår fördel och en av dem är moral. Vi kämpar ända in i kaklet även om vi inte hela tiden lyckas med det vi vill göra hela tiden och har en förmåga att tro på det. I matchen mot Sjöbo har jag nästan räknat bort oss efter att vi tappat ledningen till Sjöbo. Hastigt och lustigt leder vi men när det är i princip slut lyckas de kvittera och matchen tar slut. Spänningen var påtaglig och publiken slets mellan hopp och förtvivlan medan Anton räddade långa straffar(tack för det). 

Pappa Sandqvist fixade lite kaffe till en vid det laget ännu tunnhårigare tränare och sedan var det sista matchen mot Klågerup. Hur vi vann den? Se ovan!! Bättre förklaring har jag inte att ge och ni får nöja er med den för inte var det 100% rättvist då Klågerup har oss nere för räkning känns det som. Men någonstans hittade vi rätt efter att ha överlevt ett rött kort på en spelare och en man mindre på planen i två minuter och bara på ren vilja smäller vi dit ett par bollar.

Så grattis till oss. Vi lämnar det mesta av inhusandet bakom oss tävlingsmässigt och börjar så smått fila på utomhusfotbollen där det närmast väntar ett DM som uppanmält lag där vi fått en riktigt tuff lottning vilket inspirerar.

Då kom den där tiden som man älskar. 

Matcherna spelas i minusgrader. Bollen är hård som en tegelsten. Foten är stel som en stekspade av järn. Träningarna genomförs som det är tradition i Skåne vid denna tiden i ett vad som känns som ett evigt regn som piskar ansiktet rött, narigt och en svag smärta sprider sig över pannan.

Ovanpå detta skall man sedan tvingas att antingen nicka den eller som målvakt stoppa ett stenskott med ett par oisolerade handskar. Allt detta kan alltså summeras i att en ny säsong börjat. Jag drar igång min 25 säsong som tränare och allt känns hemtamt och min fundering är om det är egentligen är bra. 

Så på med ställen! Vi börjar sakta växla över till spel på 11-manna, vi tar ett föräldramöte, lite träningsmatcher, lite DM och lite annat sedan innan man vet ordet av så är det sommar och semester.