Det var en strålande söndag på många sätt.
Åkarps IP öppnade famnen och solen sken och värmde skönt över 90 minuter. Värmde gjorde spelet i perioder men det skall sägas att det var mycket upp och ner precis som det brukar vara på denna tiden på året.
Det skall också sägas att frågan vi ställde innan match både jag, assisterande och framförallt vår lagledare var: när tusan blev Arlöv blåa?
För förvirringen var total när vi börjar värma upp och inser att Arlöv var lika blåa som vi. Domaren tyckte också att det var en halvtaskig idé och vi var böjda att hålla med honom, så det fick bli västar för vår del.
Dock var vi ledare hos oss överens om att Arlöv skall spela i grönt och svart, bara så du vet Stavros!
Matchen drog igång och det var nog två lag som i försvarsspelet hade en tanke på vad de skulle göra. Men där mycket mindre klickade i anfallsväg.
När vi skulle gå på djupet kom vi kort. När vi skulle satt boll bakom deras backlinje satte vi den framför. Ja, kort och gott var det inte mycket som stämde och då skall vi ändå säga att det var ett fall framåt jämfört med Skanör.
Andra halvlek tog det sig efterhand men det var nog mer vår ork som var något bättre och vi kunde trycka på och mer eller mindre pumpa ner Arlöv.
Dock hade Arlöv fram tills dess haft den bästa målchansen i matchen som Jonas förtjänstfull räddade.
För det var ju det där med målet och Jonas...
Vi vann matchen med 1-0 till slut och det var... Målvakten Jonas som gjorde det...
Med fem minuter kvar fick vi ännu en hörna och jag kände bara för att vi går för det.
Sagt och gjort upp med höghuset och nog slår vi en underbar ballonghörna som Jonas knoppar in.
Jag tror inte att chocken lagt sig än och vi pratar inte om det på träningen i veckan utan låter de ha målvaktsträning för sig själva fram till fredag.
