Födslovåndor 

Även om idrotten har urgamla anor i Sverige så dröjde det till andra hälften av 1800-talet innan idrottsaktiviteter började ske i organiserad form. I Svedala genomfördes de första organiserade idrottstävlingarna i Bökeberg kring 1880. Bökeberg var på den tiden ett av de stora nöjesetablissemangen i sydvästra Skåne där man vissa söndagar kunde samla upp till 10 000 personer.

Den 3 Juni 1883 avhölls en tävling mellan "30, i kostym klädda, raska gymnaster som löpte en sträcka på 4000 fot med många olika hinder". Enligt den braskande annonsen hade något dylikt aldrig förr skådats i Sverige och endast en gång i Danmark, på Tivoli i Köpenhamn. Tävlingen blev en succé och upprepades följande söndag då även fyra penningpris utdelades, beloppen var enorma 30, 25, 15 respektive 10 kronor. Det berättas också om en berömd dansk "snabblöpare" som ställde upp i en uthållighetstävling över 12 engelska mil, dvs cirka 20 km. Motståndare var dels en hästskjuts och dels två ryttare. Dansken kom sist men belönades ändå med 50 kronor för de "wackra prof på löpning" han hade visat upp. Även gästande gymnastiktrupper uppträdde här vid olika tillfällen och förmodligen gav detta upphov till att Svedala Gymnastikklubb bildades 1903. Denna bestod i endast tolv år innan den uppgick i Svedala Idrottsförening.

En avgörande händelse för bildandet av Svedala Idrottsförening var det faktum att en del av länets ridande polis förlades till Svedala i början av seklet. Bland dessa rakryggade herrar fanns de krafter som med mycket uppoffrande arbete drog igång den förening som i år firar sitt hundraårsjubileum. 

Denna dag sammanträdde cirka 15 personer med Josef Linderoth och Oskar Nordh som tongivande namn. På mötet beslöts att konstituera föreningen och som sådan, under namnet SVEDALA IDROTTSFÖRENING, söka inträde i Svenska Gymnastik- och Idrottsföreningars Riksförbund. Stadgar hade utarbetats som nu antogs och vari stod att läsa att föreningens övningar skulle omfatta "gymnastik, fria idrotter såsom höjd-, längd- och stafsprång, diskus- och spjutkastning, kulstötning, löpning, löpning 100, 400, 1500 och 10 000 meter, häcklöpning 110 meter, stafettlöpning 400 meter, velocipedritt intill 20 000 meter, eventuellt längre avstånd, samt fotbollsspel och skridskoåkning".

Början blev svår, stadgar omarbetades, nya människor kom in i bilden och våren 1909 formades en styrelse under ledning av ridande polisen Oskar Nordh. Från denna tidpunkt tycks föreningen ha börjat fungera, under Nordhs ibland måhända hårdhänta regi.

Verksamheten under det första hela året, d v s 1909, dominerades av två frågor. Den första var att påbörja utövandet av idrottsaktiviteter. De ambitiösa stadgarna föreskrev många aktiviteter men eftersom föreningen inte hade någon fast hemvist så handlade det i början om enstaka övningar på kommunens torg, samt löpning på vägarna i och omkring socknen. Den andra frågan var således att hitta en lämplig plats för att anlägga en idrottsplats. 

Svenska Sockerfabriksaktiebolagets mark belägen intill järnvägen mellan Malmö och Ystad befanns vara ett önskvärt alternativ varför ansökan om exploatering inlämnades till nämnda bolag. Således bestämdes att Svedala Idrottsförening mot en avgift på det furstliga beloppet av 70 kronor per år skulle arrendera 2 1/3 tunnland för anläggandet av idrottsplats. Den valda platsen var således där som "Gamla IP" än idag är belägen. Efter att arrendet fastslagits började planeringsarbetet med den nya idrottsplatsen. 

De ekonomiska förutsättningarna var, precis som idag, inte de bästa och mycket av det tunga arbetet måste göras på ideell basis av föreningens få medlemmar. Färdigställandet av idrottsplatsen tog bl a på grund av förutnämnda skäl sex år. 

Från första verksamhetsåret kan i övrigt nämnas att medlemsantalet uppgick till 17 aktiva och att "styrelsen nödgas konstatera, att de flesta av Idrottsföreningens medlemmar uraktlåtit att i rätt tid inbetala förfallna medlemsavgifter". 

De första tio åren i klubbens historia präglas av mycket arbete med idrottsplatsens iordningställande , försiktig tillväxt i antalet medlemmar och visst tävlingsutbyte med andra klubbar i allmän idrott (gymnastik och friidrott). De allmänna levnadsvillkoren var på den här tiden synnerligen hårda vilket säkerligen har bidragit till den tröga starten. Oskar Nordh är den starke mannen genom hela denna period, som ordförande i föreningen såväl som aktiv idrottsman. Ur ekonomisk synvinkel överlever klubben med hjälp av bidrag från nationella idrottsorganisationer, lån (som med tiden efterskänkes) och gåvor från privatpersoner som t ex Undervisningsrådet Nils Fredriksson samt anordnande av basarer och dylikt. 

1919, när arbetslöshet, depression och armod härjade i hela landet hade man 19 aktiva, endast två av dessa fullgjorde sina betalningsskyldigheter till föreningen. Vid detta årets slut hade föreningen således endast två medlemmar. Varken förr eller senare har Svedala IF varit närmare att upphöra med sin existens. I verksamhetsberättelsen för detta år står att läsa: "Dock får kanske ej allt skyllas på bristande intresse från föreningsmedlemmarnas sida, ty kampen för tillvaron under dessa svåra år har kanske i ännu högre grad varit orsaken därtill" Det enda positiva under denna tid är att intresset för fotbollen har väckts och ökar år från år.

Text: Thomas Hansson