"Samris" 

För oss blev skolan en central punkt i våra liv även utanför själva skolarbetet, orsaken till detta var ju den fina grusplan (idag Röda Skolans parkering) som kallades "Samris". Här "formades" de ungdomar som sedan skulle komma att bilda det lag som har kommit att benämnas Svedala IF´s bästa juniorlag. Våra förhoppningar om en fotbollskarriär började egentligen under fotbolls-VM 1958 som då hölls i Sverige, detta evenemang bidrog också starkt till att intresset för fotboll ökade. "Samris" blev tyvärr också en gallringsplats där endast de bästa fick spela, vilket gjorde att vi som var på rätt sida om stängslet blev ett sammansvetsat "gäng". I "vårat gäng" finns bl a "Rosa" Rosander, "Barry" Jakobsson, "Gandhi" Persson, "Sissi" Svensson, "Plättan" Svensson, "Råkulla" Eriksson, "Nille" Svedby, "Ankan" Svensson m.fl, listan över gamla polare kan göras i stort sett hur lång som helst.

Eftersom det på den tiden ej fanns någon egentlig ungdomsverksamhet inom Svedala IF med regelbunden träning, utan enbart några entusiastiska ledare med deras tre eller fyra pojklag och i bästa fall ett juniorlag, så var det naturligt för oss att vara på vår hemmaplan "Samris". Veckans höjdpunkter inträffade varje torsdag och fredag, då kungjordes alltid laguttagningarna för samtliga inom Svedala IF i tidningen Arbetets fönster vid Storgatan (idag Pizzeria Två Lyktor). 

Någon som tidigt fick stor betydelse för oss var en ledare vid namn Gösta "Dricka" Persson, och även om hans träningsmetoder inte var av högsta klass så hade han en förmåga att entusiasmera, samtidigt som han alltid gav positiv kritik, och därtill en stor portion humor. Det var också "Dricka" som starkt bidrog till det juniorlag som blev föreningens stolthet i början på sextiotalet, då vi avslutade säsongen 1962 med följande facit: 18 spelade matcher, 16 vunna, 2 oavgjorda och 77-10 i målskillnad. De stora målgörarna i denna generation var snabbe "Barry" Jakobsson och teknikern "Rosa" Rosander. 

Ja, tyvärr så fick inte "Dricka" Persson eller någon annan heller inom föreningen uppleva någon "lustiger dans" ("Drickas" uttryck). De förväntningarna som vi alla hade på oss själva upplöstes liksom bara. Vad det berodde på är så här långt efteråt endast spekulation, men en av orsakerna kan väl vara att fotbollen började mer eller mindre bli ett tvång för en del med stenhård träning etc, den lekfulla fotbollstiden var över. Med facit i hand så fick vi från gamla "Samris" i alla fall fram Svedala IF´s mesta fotbollsspelare genom tiderna, nämligen Bengt "Plättan" Svensson.

Ovannämnda cup var en fotbollsturnering som Trelleborgs Allehanda arrangerade under många år. Deltagare var i princip samtliga föreningar på Söderslätt. I den allra första turneringen, som arrangerades 1963 tog sig Svedala IF hela vägen till final för att där möta BK Ymor. Finalen spelades på Gislövs Idrottsplats inför mer än 1000 !!! åskådare men det slutade tyvärr med ett 3 – 1 nederlag. På vägen dit hade man emellertid slagit ut Stavsten, Klagstorp och IFK Trelleborg. 

I 1965-års turnering blev det vinster i de två första omgångarna i tredje omgången gick man emellertid på pumpen rejält mot Klagstorp. Förlusten uppgick till hela 8-1, hade målvakten månne en dålig dag? 

Året efter, d v s 1966, tränades Svedala IF av före detta MFF-aren Folke Nilsson, även kallad "Kickan". Han spelade ett 100-tal matcher för Malmö FF på femtiotalet. Lagledare var Arne Rosander, för övrigt far till spelaren Sven "Rosa" Rosander. Arne kom från Eskilstuna där han en gång i tiden spelat allsvenskt för IFK Eskilstuna. Vad månde bliva av ett så meriterat ledarskap? 

Jo, SIF nådde sin andra final i Söderslättscupen och väl där kom man att möta Vintrie IK på Trelleborgs Idrottsplats (på senare år omdöpt till Vångavallen), tidpunkten var den 29 Juni, en onsdag. Till finalen hade man tagit sig genom att besegra storheter som Gässie, Skabersjö, Ymor och Vellinge. Under våren hade man drabbats av en del skador och kunde därför tyvärr inte ställa upp helt ordinarie i finalen. Men laget var därför inte på något sätt dåligt och en verklig "sisu" hade spritt sig i truppen.

Jag tänker inte räkna upp hela laget men några skall jag nämna. Kjell Flink stod mellan stolparna, vikarierande för Tommy Jacobsson som egentligen var lagets första målvakt (men även användbar som målfarlig center). Två spelare lystrade till namnet Jan Svensson, en på högerbacken och en spelade högerinner. Den senare kallades även "store Jan" och hade rejält "löd i dojorna" (senare skulle det visa sig att Jan vann skytteligan i cupen med nio gjorda mål). Lagets äldsta och mest rutinerade spelare var Arne Svensson (numera Hedenklo) med sina 31 år, även känd under smeknamnet "Mulle". Yngst i laget var Tommy Jacobsson, 19 år. Matchen dömdes av Rolf Arnshed, välkänd domarprofil även utanför Söderslätt. 

Så kom matchen igång på den regnblöta planen. Efter ett par chanser för Vintrie så gjorde Svedala första målet efter viss kalabalik framför Vintries mål. Målet gjordes av Kjell Evander som spelade högerytter. I artonde matchminuten ökade SIF sin ledning till 2-0 genom Tommy Jacobsson som dribblade sig fri på egen hand, 2-0 var också ställningen i halvtid. Efter avspark i andra halvlek så reducerade Vintrie till 2-1 efter en nick på en hörna och spänningen steg. Men endast tio minuter senare så ökade Svedala på sin ledning till 3-1 genom Ingvar "Barry" Jacobsson som drev bollen från den egna planhalvan och sköt bollen i mål otagbart för målvakten. Efter detta tog Svedala över kommandot helt och det dröjde inte länge förrän "Barry" gjorde sitt andra och Svedalas fjärde mål i matchen som nu var mer eller mindre avgjord. Vintrie reducerade en gång till innan "store Jan" gjorde 5-2. Tio minuter före full tid fick Vintrie sig en tilldömd straff. Deras centerhalv sköt i stolpen, Svedala erövrade bollen som slogs snabbt fram till unge Tommy Jacobsson som drev den några meter innan han slog på ett skott och fastställde slutresultatet 6-2. Publiksiffran var vid detta tillfälle 650 personer, däribland som sig bör många från Svedala.

Efter en välförtjänt seger var Svedalagrabbarna med all rätt mycket nöjda och det dansades krigsdans i omklädningsrummet. Segern firades på Grand Hotell med middag för spelare och ledare. 

Den här vinsten innebar också att lagledare Rosander kunde avhämta 5500 kronor vid ett samkväm på restaurang La Visite i Trelleborg, välbehövliga pengar för klubbkassan. Kommande år nådde inte SIF några framgångar i Söderslättscupen som nu är ett avslutat kapitel sedan ett antal år tillbaka. 

1963 började man spela bingo i mindre skala i Svedala IF´s regi och året därpå startade man med offentlig bingo. Varje onsdag så spelades det på Folkets Hus i kommunen. 

Svedala IF var bland de första föreningarna i Skåne, kanske i hela landet, som anordnade offentlig Bingo. Initiativtagare var föreningens dåvarande kassör, Arne Jensen. Fina affischer trycktes upp med svart text på gult papper, dessa kunde beskådas lite överallt bl a på SDS lokalkontor på "Grisatorget". Vinsterna som delades ut var till en början ganska blygsamma men vinstvärdet ökades efterhand. Kjell-Ingvar Johansson (välkänd centerhalv i representationslaget) och undertecknad var varje fredagseftermiddag ute på butiksrond för att utse och beställa varor till kommande veckas Bingo-spel, exempel på vinster var mängder av kaffe, köttlådor och konfektion. Stående vinst varje spelkväll var en mangelkorg med varor från Folke "Rabbehandlaren" Perssons Frukt- och Grönsaksaffär. Hur smeknamnet hade uppkommit vet jag ej, men jag vet att Folke använde sig av "Rabbehandlaren" när han svarade i telefon. Det hände även att vi hade en halv gris som vinst, till Mårten kunde vinsten bestå av ankor och inför julen hade vi naturligtvis julskinkor. 

Våra bästa "ropare" var Gösta "Dricka" Persson och Stig Harry "Bigboy" Andersson. "Dricka" hade sina specialare när han ropade t ex här kommer nummer 75 upp, då sa "Dricka" - "sjua, femma en sjuttiofemma och någon i publiken svarade alltid "skål". En person som måste nämnas i detta sammanhang var eldsjälen Åke Brodén som så länge han orkade lade ner ett mycket stort arbete för att hålla igång Svedala-bingon. Varje vecka textade Svedalas "varpakung" Olof Roos affischer som vi hängde upp i affärerna. Undertecknad hade också uppdraget att få in en annons i dagspressen varje vecka.

Det var mycket jobb varje vecka för Bingosektionen. Många damer var engagerade för att hjälpa till. För att nämna någon så satt Maria "Maja" Andersson i kassan, hon använde sig av en riktig kassaapparat som jag tror vi lånade på Konsum. Så småningom så övertog damerna även inköpen varje vecka. Förutom de ovannämnda så var det många andra som kämpade med att hålla igång verksamheten men det var alltid lika roligt. De sista åren vi spelade Bingo var det så mycket folk att vi fick använda både A- och B-salen i Folkets Hus. Eftersom salarna på den tiden var permanent avskilda från varandra så kopplade man in högtalare i Bsalen. 

 Kunde det hela bära sig, som Martin Ljung brukade säga. Det varierade förstås mellan åren, t.ex så var 1967 ett väldigt bra år med mycket "klirr" i kassan. Året därefter, d v s 1968, blev det sämsta under alla år som vi höll på med ett överskott på knappa 1500 kronor, mycket slit och nästan ingen förtjänst. Den här verksamheten höll på till 1974 då vi lät Almtorgets Bingoallians i Malmö ta över vårt tillstånd. Detta innebar att verksamheten i vår regi och i Svedala upphörde och vi kunde i fortsättningen hämta ut pengarna utan att lägga ner något eget arbete. Detta fungerade också bra och gav många sköna slantar att förstärka klubbkassan med. Men jag tror ändå att många Svedalabor, och även "utombyare" saknade den trevliga Onsdagsbingon på Folkets Hus.